Hypotyreos – en folksjukdom som kan drabba alla
Hypotyreos (eller sk. primär hypotyreos) orsakas av underfunktion i sköldkörteln. Vanligtvis beror detta på en autoimmun sjukdom, vilken orsakar produktion av auto-antikroppar och en lokal inflammation i sköldkörteln.
Primär hypotyreos är idag en så pass vanlig diagnos att den benämns som en folksjukdom i Sverige. Hypotyreos drabbar ca 3-5 % av den svenska befolkningen och förekommer i alla åldrar. Den är dock vanligare hos vuxna personer och fyra till fem gånger vanligare hos kvinnor. Den vanligaste orsaken till att man utvecklar primär hypotyreos är en autoimmun inflammation (sk. autoimmun tyreodit). Diagnosen primär hypotyreos ställs när TSH är för högt.
Tillfälligt nedsatt sköldkörtelfunktion
Det finns dock en variant av hypotyreos som endast är tillfällig och övergående. Då talar man om att sköldkörtelfunktionen är tillfälligt nedsatt. Detta kan ske vid och/efter svår sjukdom eller efter en kraftigare virusinfektion (sk. subakut tyreoidit), alternativt vid utmattningssyndrom eller anorexi med viktnedgång. Detta är då kroppens försvar och försök att spara cellarbete för att använda energin till läkning, eller som vid anorexi, minska ytterligare viktminskning. Som behandling får många patienter under denna fas Levaxin (T4) och en del får Liothyronin (T3) om TSH är lätt förhöjt. Vid dessa tillstånd kan ibland värdet på TSH vara inom referensområdet medan värdet på T4 är lågt (sekundär hypotyreos bör då utredas). Hos patienter med tillfälligt nedsatt sköldkörtelfunktion uppvisar man inte några antikroppar, dvs det är ingen autoimmun sjukdom. De allra flesta kan så småningom sluta med Levaxin och Liothyronin och sköldkörtel-funktionen kommer att återgå till det normala.
Primär hypotyreos är idag en så pass vanlig diagnos att den benämns som en folksjukdom i Sverige.
Autoimmun tyreoidit
För att få diagnosen ”autoimmun tyreoidit” (dvs Hashimotos tyreoidit) krävs två av nedanstående villkor:
- Förekomst av auto-antikroppar som immunförsvaret (B-lymfocyter) har bildat mot enzymer (proteiner) i sköldkörteln (t ex TPO- och tyreoglobulin-antikroppar). Dessutom uppmäts högt TSH-värde med fritt T3 och T4 inom nedre referensområdet eller lägre.
eller - Biopsi (liten bit vävnad som fås med hjälp av finnålspunktion av sköldkörteln) som visar på förekomsten av inflammation med lymfocyter (en viss typ av vita blodkroppar) och högt TSH-värde.
och - En manuell undersökning av sköldkörteln av erfaren läkare med händerna och ultraljudsundersökning av sköldkörteln, samt uppmätt högt TSH-värde.
Icke-autoimmun hypotyreos
Det finns även primär hypotyreos som inte beror av ett autoimmunt tillstånd. Detta tillstånd hos vuxna kan då orsakas av: (1) Jodbrist, vilket dock är ovanligt i Sverige men kan förekomma om man inte äter joderat salt och bor i områden med låg jodhalt i jorden, dvs långt från havet och äter närproducerat; (2) tidigare subakut tyreoidit men hypotyreos är då övergående och ej bestående; (3) efter tidigare strålbehandling mot halsregionen eller radiojod-behandling av giftstruma; (4) efter operation av sköldkörteln (tex pga giftstruma, knölsstruma eller tumör); eller (5) ovanliga former av medfödda tillstånd, vilka då diagnostiseras redan under barndomen.
En mer detaljerad text om hypotyreos finns att läsa eller ladda ned som pdf här: Om Hypotyreos av Kerstin Brismar.
Hur uppstår hypotyreos?
Vad är det som gör att en person drabbas av hypotyreos, dvs autoimmun tyreoidit? Vi vet inte alla orsaker, men svår stress, trauma eller livsstilsfaktorer kan vara faktorer som bidrar till eller orsakar en inflammation i sköldkörteln. Ärftlig benägenhet kan också finnas för autoimmun inflammation. Inflammationen leder vartefter till att delar av, eller hela, sköldkörteln ersätts med ärrvävnad. När den fungerande delen av sköldkörteln minskar i storlek minskar produktion av sköldkörtelhormonerna T3 (trijodtyronin) och T4 (tyroxin). För att höja nivåerna av dessa hormoner (till normala värden i blodet) ökas produktionen av TSH (”tyreoidea stimulerande hormon”).
TSH bildas i hypofysen för att reglera produktion av sköldkörtelhormonerna T3 och T4. En ökad TSH produktion kan ibland leda till att sköldkörteln förstoras (sk. struma). Den blir dock bara måttligt eller inte alls förstorad vid denna typ av inflammation. Eftersom sköldkörtelhormonerna påverkar alla cellsystem i kroppen så är symtombilden mångfacetterad. På grund av olika känslighet för hormonerna i olika vävnader kan detta göra att olika symtom dominerar. Detta innebär även att personer med hypotyreos inte har exakt samma symtom. Symtomen påverkas också av hur stor del av sköldkörtels funktion som är utslagen och hur länge det har varit så. Orsaken är okänd men anlag för att bilda antikroppar mot kroppsegna proteiner och därmed en autoimmun reaktion krävs.
Det finns hypoteser om flera faktorer som kan starta denna reaktion, till exempel virusinfektion, proinflammatorisk kost, svår stress och stor sorg.
Vanliga symptom
Vanliga symptom vid en primär hypotyreos hos vuxna är följande:
- Trötthet och/eller ”hjärndimma”
- Snabb uttröttbarhet vid ansträngning
- Dålig kondition och andfåddhet
- Låg puls
- Frusenhet generellt
- Torrt risigt hår
- Sval och torr hud
- Ibland högt blodtryck
- Viktuppgång
- Förstoppning
- Muskel-och ledvärk (ofta små leder)
- Muskelkramper
- Oregelbunden mens eller utebliven mens
- Infertilitet
- Missfall och graviditetskomplikationer
- Nedsatt libido (=sexlust)
Långvarig eller obehandlad
Vid mer uttalad eller långvarigt obehandlad hypotyreos uppstår mer uttalade symtom, i form av:
- Gulblek hy med viss ansiktssvullnad ofta kring ögonen
- ”Non-pitting” ödem (svullnad)
- Heshet
- Perifer neuropati (sockerdrickskänsla och nedsatt känsel i fötterna)
- Muskelsvaghet
- Höga blodfetter (kolesterol och triglycerider)
- Sämre koagulation med ökad blödningsrisk (ovanligt)
- Anemi (blodbrist, låga EPK)
- Nedsatt njurfunktion
- Påverkade leverprover (lite höga ALAT)
- Vid samtidig diabetes ses ofta svängande blodsocker
- Långsam i rörelse, tanke och tal
- Nedsatt koncentrationsförmåga och minne, slöhet
- Nedsatt hörsel
- Depression, oro, ångest och ibland ökad irritabilitet
Symtomen gör att patienten kan uppfattas som personlighetsförändrad. Hos gamla kan även demenssymtom förekomma.
När tyreoidit (hypotyreos) med auto-antikroppar är orsaken så kan även andra autoimmuna sjukdomar förekomma, t ex Vitiligo (vita pigmentfattiga fläckar på huden), kritvitt hår (= pigmentförändring), B12 brist, celiaki (gluten-intolerans) och binjurebarkssvikt, samt även diabetes.
Behandling av primär hypotyreos
För att återfå en normal cellfunktion, ämnesomsättning, energi och värmeproduktion måste man ersätta hormonerna. Levaxin eller Euthyrox innehåller syntetiskt framställt tyroxin (T4), vilket är identiskt med det kroppsegna hormonet T4. Levaxin bryts ned i blodet till T3, vilket är det aktiva hormonet. Liothyronin är syntetiskt framställt T3 som verkar som det kroppsegna hormonet T3. Levaxin bryts normalt ned långsamt med en halveringstid på ca 7 dagar. Liothyronin, T3, bryts ned snabbare med en halveringstid på ca 1 dag. Ca 70–80 % av det Levaxin som sväljs ned tas upp i tarmen och transporteras till levern, där det dels omvandlas till T3 och dels bryts ned med hjälp av ett enzymsystem (vilket även används för andra läkemedel). Läkemedel och viss kost som tas samtidigt med Levaxin/Euthyrox kan påverka upptaget i tarmen. 100 % av det Liothyronin som intas tas upp i tarmen.
Majoriteten av patienter som behandlas med enbart Levaxin mår bra av denna behandling, men ca 15–20 % mår inte bra trots behandling med Levaxin/Euthyrox och ett TSH värde inom referensområdet (så kallade ”non-responders”). Detta har visats i olika studie, både i Sverige och andra länder tex USA och Danmark. Läs mer nedan om vad detta kan beror på. Se även denna pdf angående vilken behandling som då kan provas.
Levaxin eller Euthyrox används i första hand. Pröva dig fram till rätt dos. Det finns 8 olika koncentrationer av Levaxin för att kunna dosanpassa individuellt. OBS! För mycket Levaxin och Liothyronin orsakar biverkningar och kan vara farligt, särskild hos äldre.
Kvarstående symtom trots behandling?
Hos vissa personer kan symtom kvarstå trots behandling med Levaxin/Euthyrox och trots att värdena på TSH och T4 ligger inom referensområdet. Dessa personer benämns ”non-responders”. Bland symtomen kan ses: neuropsykiatriska symtom (ångest, ”hjärndimma”, trötthet och/eller nedstämdhet), övervikt, sömnapné, ledvärk, nedsatt sockertolerans, fertilitetsproblem och stela blodkärl (sk endoteldysfunktion, vilket leder till högre blodtryck).
Det finns flera orsaker till dessa symtom och att man inte mår bra trots Levaxin/Euthyrox behandling och TSH inom referensområdet. De främsta orsakerna är följande:
- Har man haft en uttalad hypotyreos tar det betydligt längre tid (6-12 månader) att återfå hälsan än vad det tar för TSH värdet att återgå till det normala.
- Levaxin bryts ned snabbare än normalt i levern av enzymer. Det finns fler olika polymorfier (mutationer) i dessa enzymer, vilket gör att Levaxin kan brytas ned snabbare. Då behöver man en högre dos. Alternativt bryts Levaxin ned långsammare och då behövs en lägre dos än brukligt.
- Järntabletter, kalcium, kolestyramin och vissa läkemedel minskar upptaget av Levaxin, om man tar desa samtidigt med Levaxin. Vissa hjärt-rytm-reglerande mediciner och viss antiepilepsi behandling kan också påverka T3- aktiviteten.
- En låg aktivitet hos T3 kan också vara orsaken, vilket i sig kan ha ett flertal orsaker (se pdf i högerspalten för mer detaljerade förklaringar)
Andra orsaker till kvarstående symtom
Det finns även andra orsaker som kan ge kvarvarande symtom, trots att hypotyreosen är behandlad. Dessa är:
- Andra orsaker än hypotyreos kan förklara varför man inte mår bra, t ex järnbrist, kronisk inflammation, kronisk negativ stress, utmattnings-syndrom, depression, posttraumatisk stress, sömnbrist, sömnapné och/eller minskad fysisk muskelaktivitet.
- Prediabetes, diabetes och insulinresistens kan vara förenade med flera symtom som förväxlas med hypotyreos.
- Klimakterie-symtom kan förväxlas med hypotyreos och förekomma samtidigt.
Se denna pdf (sid 5) för att få vägledning kring hur man kan utreda andra potentiella orsaker till kvarstående symtom.
Några viktiga råd på vägen
Livsstilsråd är viktiga eftersom många har insulinresistens och/eller det metabola syndromet, vilket påverkar T3 aktiviteten. Mina förslag är då följande:
- Minska eller undvik alla snabba kolhydrater (dvs godis, kaffebröd, läsk, juice, allt med extra tillsatt socker, kost baserat på vitt mjöl, vitt ris samt fiberfattigt bröd), samt processad industri-tillverkad mat (=halvfabrikat med många tillsatser).
- Ät inget mellan målen och inget (inga kalorier) på kvällen och natten. Försök hålla 12–14 timmars fasta från kväll till morgon.
- Promenera mint 30 min varje dag och lägg till 30 min tre gånger i veckan med lite intensivare fysisk aktivitet.
- Be din läkare om FAR (fysisk aktivitet på recept).
- Metoder för stresshantering och återhämtning rekommenderas. Mellan 7 till 8 timmars god sömn är också viktigt.
- Bedöm även ditt behov av stödjande samtal.
Om man bedömer att ämnesomsättning är normal, med normala nivåer av sköldkörtel-hormoner (T4 och T3 inom i referensområdet), men ändå inte mår bra så leta andra orsaker än hypotyreos. Extrem övervikt bero oftast inte på primär hypotyreos men kan minska T3 aktiviteten och ge lite högre TSH. Viktnedgång med överviktskirurgi har visat sig normalisera detta.
Sköldkörteln innehåller normalt 10-15 ggr så mycket T4 som T3. I körteln finns även jod, fria radikaler, tyreoglobulin och andra proteiner.
Författare: Kerstin Brismar och Anna Brismar (2023). Foton via Unsplash.com.
Behandlingsmålet för patienten är att hen ska må så bra som möjligt utan negativa symtom på grund av för låg T4 och T3 aktivitet.
NDT, dvs söndermald svinsköldkörtel (sk naturligt sköldkörtelhormon) rekommenderas ej då man inte vet hur mycket hormoner det innehåller, speciellt de som finns på nätet som ”kosttillskott” (dietary supplements) och inte behöver redovisa innehållet. Dessutom kan NDT innehålla andra proteiner eller hormoner, till exempel IGF-1 och proteaser, vilka har egna metabola och tillväxtstimulerande eller hämmande effekter.