Klimakteriet är något som händer alla kvinnor. Men alla behöver inte få besvär av det. De flesta kvinnor upplever dock någon form av förändring som kan kännas besvärande till och från. I korthet är klimakteriet den period i kvinnans liv då produktionen av östrogen i äggstockarna successivt minskar och ägglossningen upphör. I och med detta minskar även produktionen av progesteron successivt. Detta leder till att livmoderslemhinnan inte längre stimuleras och sista spontana menstruationerna upphör, vilket kallas menopaus (Flamholc och Lindén Hirschberg, 2023). Flera faktorer, inklusive rökning, ärftlighet och etniskt ursprung, har betydelse för när menopaus inträffar.

Vilken tidpunkt i livet då denna hormonella förändringsfas inträffar varierar stort. De flesta upplever denna fas någon gång mellan 40 och 55 års ålder. Om den påbörjas tidigare brukar den också klinga av tidigare.

Man brukar dela upp klimakteriet i tre faser, dvs förklimakteriet (premenopaus), klimakteriet (perimenopaus) och efterklimakteriet (postmenopaus). Under förklimakteriet upplever man de första symtomen på sjunkande kvinnliga könshormoner. Under mittenfasen, dvs klimakteriet, blir menstruationen allt mindre och glesare. Denna fas kan pågå cirka 5 till 10 år, vanligast 2,5 till 5 år före och efter att mensen helt har upphört (menopaus). Därefter går man in i det s.k. efterklimakteriet (postmenopaus). Men även under efterklimakteriet när sista mensen upphört kan många kvinnor fortsätta att ha symtom, såsom lättare värmevallningar och svettningar, tills dess att kroppen har uppnått en ny stabil hormonell balans. Progesteron- och östrogennivåerna har då landat på mycket låga nivåer, liknande dem som rådde innan allra första menstruation inträffade som ung flicka (i ca 8-12 års ålder).

I genomsnitt sker den sista spontana menstruationen, dvs övergången mellan klimakteriet och efterklimakteriet, vid 51,5 års ålder för kvinnor i Sverige. Vissa kvinnor kan fortsätta att ha mens fram till 60 års ålder, medan andra kvinnors menstruation upphör redan vid 45 år. I genomsnitt har kvinnor cirka fyra års oregelbunden mens före sista menstruationen (Forskning.se, 2022).

Hur dessa tre faser kan upplevas av kvinnor varierar stort och beror till största delen på hur nivåerna av könshormonerna östrogen och progesteron förändras i kvinnans kropp, samt hur de samverkar med andra processer och hormoner i kroppen. Enligt Monteleone mfl (2018) drabbas 75% av alla kvinnor i världen av någon form av klimakteriella besvär, såsom värmevallningar, svettningar, sömnproblem, hjärtklappning med extra slag, mm. En tredjedel av alla kvinnor i klimakterieåldern har så svåra besvär att de önskar någon form av behandling. Samtidigt har en minoritet av alla kvinnor mycket lite besvär och endast under en kort tid.

Nedan ges en sammanfattning av de viktigaste och vanligaste förändringarna hos kvinnor under förklimakteriet och klimakteriet.

Klimakteriet (Perimenopaus)

Den andra fasen, sk perimenopaus, infaller vanligtvis mellan åldersspannet 45 till 55 år. Denna fas pågår några år före och efter menopaus. Under denna fas har produktionen av progesteron i princip avslutats och nivåerna av östrogen är mycket låga. Detta märks framförallt hos kvinnor som inte använder någon form av hormonbehandling, såsom via p-piller eller hormonspiral. Som regel kännetecknas klimakteriet av följande förändringar och relaterade besvär:

• Glesare menstruationer och mindre blödningsmängd. De allra vanligaste symtomet på att ett kvinna befinner sig perimenopaus är att menstruationen blir allt glesare. Om den tidigare (innan förklimakteriet) inträffade var 28:e till 30:e dag kan den nu inträffa var 60:e dag eller ännu mer sällan. Mot slutet kanske mensen kommer en gång i halvåret och då brukar den snart gå helt mot sitt slut. Blödningsmängden brukar också bli betydligt mindre. Kanske behövs det inte längre någon normal binda utan enbart trosskydd mot slutet. För vissa kvinnor upphör den spontana mensen tvärt.
• Värmevallningar, även dagtid. Medan förklimakteriet vanligtvis förknippas med värmevallningar och svettningar på natten kan klimakteriets centrala fas innebära värmevallningar även eller enbart på dagtid. Vallningarna kommer då sällan med svettningar utan brukar i huvudsak upplevas som en värmestigning (temperaturökning med rodnad) i ansikte och/eller överkroppen, under någon minut, för att sedan klinga av. Hur ofta vallningarna inträffar och hur lätt de kan uppstå varierar. För vissa kan en värmevallning triggas igång så lätt som av en enda stressande tanke! För andra är de mer sällan förekommande, men händer trots allt då och då.
• Sömnkvaliteten kan vara fortsatt nedsatt, om kvinnan fortsätter att uppleva vallningar, svettningar och hjärtklappning nattetid på grund av minskad östrogenproduktion. Många kvinnor kan få svårt att somna och även svårt att somna om när man vaknar på natten. Andra sömnproblem kan vara ytlig sömn och tidigt uppvaknande. Som en konsekvens av dessa sömnproblem kan kvinnan få minskad fysisk och mental ork, liksom koncentrations-svårigheter och försämrat minne. Mot slutet av klimakteriet kan dock sömnkvaliteten börja förbättras och stabiliseras, vilket också förbättrar hennes ork och prestationsförmåga överlag. När kvinnan inte längre besväras i lika hög grad av sömnbrist kommer hennes humör också att stabiliseras, vilket betyder mindre risk för ångest, irritabilitet, etc.
• Hjärtklappning och extra slag. En del kvinnor drabbas även av hjärtklappning på natten, med oregelbundna hjärtslag och extra slag. Detta pågår dock endast under kortare än en minut och är ofarligt. Detta kommer framförallt i vila på natten när man ligger ned. (Oregelbunden puls som kommer när man anstränger sig ska utredas.)
• Torrare, tunnare och skörare slemhinnor. Ett vanligt förekommande symtom vid klimakteriet är att kvinnans slemhinnor blir allt tunnare, torrare och skörare. Under förklimakteriet är slemhinnorna hos de flesta kvinnor fortfarande fuktiga, ljusrosa och tjocka. Det bildas då fortfarande (som regel) normala mängder sekret vid sexuell njutning; samlag känns därför vanligtvis inte smärtsamt. Men på grund av de tunnare slemhinnorna under klimakteriet kan det bli både svårt och smärtsamt att ha samlag. För att motverka detta kan man använda en vaginalkräm, vagitorium eller vaginalring som innehåller syntetiskt östrogen (östriol). (Det finns även krämer som innehåller bioidentiskt framställd östriol.) Enligt Flamholc och Lindén Hirschberg (2023) drabbas ca 50% av alla kvinnor i efterklimakteriet av torra slemhinnor i underlivet.
• Humörsvängningarna kan fortsätta under klimakteriet, även om vissa kvinnor kan uppleva att de nu börjar minska. Det är också vanligt att kvinnor som lider av PMS får förvärrade symptom under klimakteriet. Detta kan då mildras eller botas med rätt hormonbehandling eller antidepressiv behandling i cykliskt mönster, dvs cykeldag 14-28 om man har en cykel, annars hela tiden. Intressant nog anses PMS bero på ökad progesteronproduktion efter ägglossningen.
• Ökad stresskänslighet. Många kvinnor upplever en ökad känslighet för stress av olika slag under klimakteriet. Man kan därför lättare drabbas av olika stress-relaterade symptom, vars karaktär beror av hur man vanligtvis tenderar att reagera vid hög stress.
• Viktuppgång och ökat midjemått. Under klimakteriet är det även vanligt med viktuppgång och förändrad kroppssammansättning, med ökad risk för större midjemått i kombination med minskad muskelmassa (Flamholc och Lindén Hirschberg, 2023). Orsaken till ökat bukomfång efter klimakteriet beror på minskad östrogenstimulering av centra i hjärnan som reglerar aptiten och förbränningen. Med andra ord har kvinnor i denna fas inte längre samma förmåga att förbränna fett, vilket då leder till ökad fettansamling framförallt runt midjan samt viktuppgång. Blodfetterna, framförallt LDL-kolesterol, ökar i blodet och även blodsockret ökar något. Dessutom ökar risken för typ 2 diabetes om det finns i familjen.
• Minskad sexlust. Många kvinnor kan även uppleva minskad sexuell lust, framförallt mot slutet av klimakteriet och tiden efter. Lusten kan delvis påverkas av de tunnare skörare slemhinnorna som kan smärta under samlag. Även även bristen på progesteron och östrogen kan påverka sexlusten. Det finns givetvis andra orsaker som också kan påverka sexlusten, såsom till exempel hög stress eller relationsproblem.
• Urinvägsinfektion. Risken för urinvägsinfektion ökar när östrogennivåerna minskar. Östrogenerna behövs för att slemhinnorna i underlivet ska kunna försvara sig mot bakterier som finns naturligt där. Har man upprepade urinvägsinfektioner bör man tala med sin husläkare eller gynekolog för att få rekommenderad lokal östrogenbehandling, dvs av östriol eller östradiol i form av till exempel Ovesterinkräm, vagitorier eller vaginalring (Östring). Lokal östrogenbehandling ökar inte risken för cancer, varken i livmodern eller i brösten.
• Värkkänslighet och värk. Kvinnor i klimakteriet kan även uppleva ökad muskel- och ledvärk, även om det inte säkert kan härledas till förändrad östrogen- eller progesteronproduktion. Men det kan vara kopplat till ökad stresskänslighet och möjligtvis även försämrad sömnkvalitet.
• Fertilitetstankar. För en del kvinnor kan klimakteriet skapa sorg eller inre stress när insikten kommer att man inte längre kan få barn på naturlig väg. Samtidigt kan kvinnor känna en sorts frihet när mensen helt upphört, eftersom de då inte längre behöver använda skydd mot befruktning vid samlag.
• Livsperspektiv. Om kvinnan upplever sig vara på ”rätt plats i livet” och känner att hon är trygg – ekonomiskt, emotionellt och socialt – kan hon troligtvis lättare acceptera de hormonella svängningarna och tillhörande förändringar som nu sker i kroppen.

Tips och råd för att minska besvär

För att må så bra som möjligt under förklimakteriet, klimakteriet och efterklimakteriet kan du anpassa din livsstil och även använda hormonbalanserade medicin eller kosttillskott. Med kosttillskott menas här växtbaserade receptfria läkemedel som är godkända av Läkemedelsverket, till exempel Klimadynon (se FASS). Genom detta kan du minimera de besvär som du annars upplever. Dina levnadsvanor kan ha större betydelse för din hälsa än vad du kanske anar. Här ger vi våra bästa tips och råd för att minska besvären och maximera ditt mående under förklimakteriet och klimakteriet:

Hormonbehandling i olika faser

Beroende på vilken fas av klimakteriet som du befinner dig i kommer du att få hjälp av olika sorters hormonella preparat i form av medicin eller kosttillskott.

• Under förklimakteriet (premenopaus) brukar det räcka med progesteronbehandling under andra halvan av menscykeln, vanligtvis som kräm eller i tablettform. Syntetiskt progesteron kallas gestagen och tas i tablettform eller som kräm. Bioidentiskt progesteron finns på marknaden, men på grund av avsaknaden av vetenskapliga studier, är denna behandling ännu inte godkänd av Läkemedelsverket. (Studier pågår under 2024.)
• Under själva klimakteriet (perimenopaus) räcker det inte med progesteronbehandling, eftersom östrogenbristen är det som orsakar de flesta besvären. Man ska dock inte ta enbart östrogen om man har livmodern kvar, då detta kan leda till en för tjock slemhinna i livmodern, vilket i sin tur kan orsaka stora blödningar och ökad risk för cellförändringar i livmoderns slemhinna. För att slippa dessa konsekvenser behöver man lägga till progesteron, vilket kan ske på tre alternativa sätt: (1) Kombinationspreparat som innehåller både östrogen och progesteron (ungefär som p-piller); dessa finns i både kontinuerlig dos eller i cyklisk dos så att man får ”mens”; (2) Östrogen i form av plåster eller gel samt kontinuerlig behandling med progesterontabletter eller cyklisk behandling med progesterontabletter under 10-12 dagar cirka varannan månad; (3) Östrogenbehandling som plåster eller gel och hormonspiral, t ex Mirena.
• Andra alternativ: Vissa kvinnor avstår helt från hormonbehandling under både förklimakteriet och klimakteriet, dvs de använder varken progesteronpreparat eller östrogenpreparat. Andra kvinnor väljer att använda progesteron i krämform under förklimakteriet men slutar sedan med det då menstruationen upphör, eftersom fortsatt pregestronbehandling utan östrogen under klimakteriet kan leda till förstärka symtom på östrogenbrist. (Om man har fortsatta klimakteriesymtom men vill avstå från hormonbehandling kan man prova exempelvis Klimadynon under en kortare tid, se patient-FASS.)

Lokal (vaginal) behandling

Vaginal behandling, i form av kräm, gel eller slidtabletter, är ofta nödvändigt för att motverka tunna, torra och sköra slemhinnor samt för att förhindra urinvägsbesvär. Att behandla lokalt med östrogen är viktigt framförallt i slutet av klimakteriet och under efterklimakteriet, då kroppens naturliga produktion av östrogen har nått låga nivåer. Tack vare sådan behandling kan kvinnor – på ett säkert och effektivt sätt – mildra eller helt bota sveda och klåda i slidan, samt torrhet och smärta vid samlag, liksom minska risken för urinvägsinfektion. Ett sådant preparat som funnits länge är krämen Ovesterin, vilken kan köpas receptfritt på apoteket. Det finns även vaginala krämer utan östrogen, vilka ökar elasticiteten i vaginan och används för att underlätta vid samlag; dessa krämer kan dock varken bygga upp slemhinnorna eller minska rodnad och inte heller motverka risken för urinvägsinfektion. Det är därför viktigt att använda ett preparat som just höjer östrogennivån lokalt för att motverka både kortsiktiga och långsiktiga besvär. Konsultera gärna din gynekolog för bästa alternativet för dig.

Hur sker hormonbehandling?

Det finns olika sätt med vilket man kan tillföra progesteron och östrogen till kroppen. Ibland är det en smaksak på vilket sätt man vill tillföra hormonerna, men bäst är att diskutera olika alternativ med sin gynekolog.

Progesteron kan tillföras som tablett, gel eller hormonspiral i syntetisk form, s.k. gestagen.

Östrogen kan tillföras systemiskt i form av tablett, plåster eller gel, vilket då har effekt i hela kroppen, till exempel skelett, muskler och hjärnan. Östrogen kan även ges som lokal behandling i form av östriol och östradiol för att bygga upp och mjukgöra slemhinnorna i slidan. Preparat som innehåller något av dessa hormoner tillförs därför enbart lokalt i slidan för att motverka torra, sköra och tunna slemhinnor, framförallt under efterklimakteriet. Denna hormonbehandling minskar även risken för urinvägsinfektion. Östriolbehandling finns som kräm eller vagitorium (se t ex Ovesterin kräm eller Ovesterin vagitorium), samt vaginalring (se Östring). Östradiol kan tillföras som tabletter i slidan (se t ex Vagifem).

Det finns även icke-medicinska alternativ, till exempel i form av kosttillskott. Ett sådant alternativ är preparatet Klimadynon, vilket innehåller Silverax som har en östrogenliknande effekt. (Klimadynon finns att köpa receptfritt på apoteket och mer information finns på patient-FASS.) Kosttillskott bör dock användas med viss försiktighet eftersom effekterna på kroppen som regel inte är lika väl studerade som medicinska preparat. Om behandlingen med ett kosttillskott inte längre har någon positiv effekt bör den avslutas.

Det finns även preventivmedel som har lokal positiv effekt i underlivet, såsom p-piller och hormonspiral. Hormonspiralen har visats minska blödningsmängden eller göra ett blödningen helt upphör under klimakteriet. P-piller kan både minska blödningsmängden och bidra till att skydda slemhinnorna från uttorkning liksom motverka urinvägsinfektion.