Att drabbas av utmattning är ofta en omvälvande livshändelse, som inte bara påverkar personen i sig utan även närstående. Från att ofta ha varit en person som haft stor kapacitet, hög aktivitetsnivå och stark drivkraft får personen svårt att utföra vardagliga sysslor. Symtomen kommer dock inte över en natt utan föregås vanligtvis av en längre period av extra hög aktivitetsnivå och negativ stress kombinerat med bristande återhämtning. Just bristen på återhämtning i form av dagliga pauser, en god nattsömn och perioder av lugnare livstempo brukar lysa med sin frånvaro. Istället är det vanligt att den drabbade har kört på hårt alldeles för länge, ofta under flera års tid. Många gånger är personen driven av höga inre krav och/eller orimligt höga yttre förväntningar på jobbet och/eller i privatlivet. Till slut orkar kroppen inte längre köra på i den höga takten och börjar säga ifrån, i form av diverse fysiska, emotionella och mentala symptom.

Det är sällan bara EN orsak till att man hamnar i utmattning. Oftast finns flera faktorer som samverkar till att symtomen utvecklas. Ibland kan det finnas en genetisk känslighet för yttre stress. Vanligtvis finner man dock att en infektion, till exempel en virusinfektion, är den utlösande faktorn. Oftast har man också haft ett eller flera stressrelaterade besvär under en längre tid, vanligtvis sex månader eller mer, innan man blir riktigt sjuk.

Symtomen är nästan alltid både kroppsliga och psykiska (emotionella och mentala). Vilka besvär som är mest framträdande varierar dock från person till person. Nedan listas några vanliga varningssignaler som man bör vara uppmärksam på. Dessa kan vara tecken på att man närmar sig ett utmattningssyndrom. (Notera, att alla tecken eller symtom inte behöver finnas med.)

• Ständig trötthet, dvs en känsla av att aldrig bli utvilad oavsett hur mycket man försöker vila och sova.
• Sömnrubbningar, i form av svårt att somna, ytlig och orolig sömn, uppvakningar på natten, och/eller nätter med längre sömnlöshet.
• Nedstämdhet, dvs en känsla av vanmakt, uppgivenhet och/eller hopplöshet; negativa tankar brukar dominera sinnet.
• Ibland kan utmattning åtföljas av en depression, men det är inte alla med utmattningssyndrom som blir deprimerade.
• Försämrat humör, i form av till exempel aggressivitet, kort stubin, gnällighet och/eller intolerans, kan ibland förekomma. Vid utmattningssyndrom sänks stresströskel och man får därmed lägre tolerans, tålamod och självkontroll.
• Koncentrationssvårigheter och minnesluckor, samt sämre inlärningsförmåga och korttidsminne generellt.
• Stor känslighet för ljud. Ofta kan tinnitus förekomma samtidigt.
• Värk i kroppens muskler, vävnader och leder, till exempel i armar, ben, rygg och/eller huvudet.
• Nedsatt immunförsvar med återkommande virusinfektioner.
• Hjärtklappning, yrsel och ostadighetskänsla. Vissa kan vakna med hjärtklappning på natten.
• Diffusa symptom från nervssystemet, t ex darrningar, ilningar, ofrivilliga ögonryckningar, domningar, osv.
• Olika typer av besvär från magen och tarmarna i form av till exempel IBS, magkatarr, förstoppning, osv.
• Vanligt vid långvarig stress är även förändringar i hormonsystemet, såsom sänkta nivåer av sköldkörtelhormonet och könshormoner.
• Halten av stresshormonet kortisol i blodet kan också förändras. Både höga och låga serum-kortisolnivåer förekommer.
• Att få onormala svängningar i blodsockret om man har diabetes är inte heller ovanligt vid det här tillståndet.

Om du tror att du är på väg att drabbas av utmattningssyndrom är det viktigt att du söker vård. Ta kontakt med din läkare på Vårdcentralen. Du kan även skicka in en egenremiss till någon rehab-klinik som behandlar personer med utmattning och andra stress-symtom. (Kerstin Brismar)

Det är vanligt att behandling och rehabilitering innehåller flera av följande delar:

• Information och utbildning om hur stress påverkar kroppen.
• Rådgivning och utbildning om livsstil och om metoder för att minska daglig stress. Detta kan ske enskilt eller i grupp.
• Läkemedelsbehandling, till exempel mot sömnsvårigheter eller depression.
• Psykoterapi under kortare eller längre tid.
• Samtal med kurator eller arbetsterapeut.
• Fysioterapi för att på olika sätt arbeta med kroppen.
• Hjälp att kontakta Försäkringskassan och eventuellt din arbetsgivare om du behöver vara sjukskriven en längre tid.

(Källa: Vårdguiden)

Författare: Kerstin Brismar och Anna Brismar (Foto via Unsplash.com)