Tinnitus är ett ljudfenomen som många människor har upplevt. Fenomenet kan vara kortlivat, såsom efter en konsert eller kväll ute på ett pub eller klubb där det spelats hög musik. Man upplever då att det ringer i öronen eller susar i huvudet när man kommer hem och ska sova, ibland även någon dag efteråt men tillslut försvinner ljudet helt. Det kan också vara en mer långlivad historia då man upplever ett konstant ljud i huvudet under flera veckor eller månader, till och med flera år. Enligt Hörselskadades Riksförbund (HRT) brukar 80% av de som drabbas av tinnitus bli av med det ganska snart. Tyvärr finns det dock ett fåtal, cirka 2-3% av de drabbade, som får kvarstående symtom under många år, kanske hela livet. Men, för de allra flesta blir besvären betydligt bättre med tiden.

Själva ljudet i öronen (eller huvudet) kan låta mycket olika. Det kan upplevas som ett pipande, ringande, susande, elektriskt brusande, brummande, hamrande, osv (se dessa exempel). Vissa upplever ljudet mer entonigt, medan andra kan uppleva att ljudet växlar i tonläge och att det egentligen är flera toner eller frekvenser samtidigt. Enligt HRF kan ljudets karaktär och styrka dessutom ”variera från dag till dag, och över tid. Det är också vanligt att ha flera tinnitusljud, ibland samtidigt. En del hör ljud i båda öronen medan vissa hör ljud bara i det ena örat.”

Mina egna erfarenheter, fjärde gången gillt?

Personligen har jag (Anna) drabbats av tinnitus minst fyra gånger i mitt liv. Hittills har tinnitusen försvunnit helt eller nästan helt. Tyvärr ådrog jag mig en fjärde ”runda” av tinnitus för bara ett par veckor sedan. Gemensamt för mina fyra perioder med tinnitus är att jag utsatte mina öron för högt ljud, vilket fungerande som en utlösande faktor, sk trigger. Samtidigt har jag haft en förhöjd känslighet på grund av hög stress vid dessa tidpunkter. Jag tror också att jag i grunden har en fysiologisk känslighet, dvs att mitt nervsystem och/eller hörselcentra är lättstimulerade, vilket man förr kallade ”glasöron”.

Mina egna erfarenheter tyder på att det inte räcker att enbart ha känsliga öron för att få tinnitus; det behövs även en förhöjd känslighet i form av hög stress, depression, ångest, en färsk chock eller liknande, liksom en så kallad trigger i form av ett plötsligt eller långvarigt högt ljud.

För att förstå hur dessa tre faktorerna kan samverka vill jag här beskriva hur jag själv fick tinnitus vid fyra olika tillfällen:

Första gången var jag cirka 30 år och hade varit på klubben Berns i Stockholm med en god vän. När jag kom hem hörde jag suset i öronen/huvudet, men jag förväntade mig att det skulle gå över nästa dag, såsom det brukade efter att jag varit ute en kväll. Till min förvåning vaknade jag på morgonen och hörde fortfarande suset och även på dagen och påföljande dag. Ljudet i huvudet fortsatte i flera månader och samtidigt hade jag blivit ovanligt känslig för yttre ljud också. Jag blev så känslig att jag behövde öronproppar när jag diskade och åkte tunnelbana. Jag besökte Danderyds Sjukhus och deras tinnitusmottagning, där jag fick träffa andra som drabbats av detta. Vi var en brokig skara och jag kunde då inte se något tydligt mönster i våra orsaker. Vissa hade hörselnedsättning sedan födseln; andra hade varit med om stor stress i livet (en kvinna hade en förlossningsdepression). Med tiden minskade min tinnitus, utan att jag gjorde något särskilt åt den, och till slut var den borta helt, till min stora lättnad.

Andra gången som jag drabbades av tinnitus var cirka 15 år senare, troligtvis kring år 2015. Jag var småbarns mamma och vi var på väg hem från Gotland efter cirka två veckors semester. På väg till Gotlandsfärjan i Visby lyssnade jag på en ljudfil med mina hörlurar (”in-ear”-varianten) kopplade till telefonen. Vid ett par tillfällen blev ljudet plötsligt skarpt och högt i någon sekund på grund av en dålig ljudkvalitet, men jag ryckte bara ut hörlurarna och satte in dem igen när jag märkte att ljudet återgått till normalt. Det var en hel del trafikljud som störde mig och jag fick skärpa min hörsel för att verkligen höra allt som sades i ljudfilen (ett inspelat samtal). Jag fortsatte att lyssna i kanske 30 minuter på färjan och troligen lika länge när vi körde bil från Nynäshamn till Stockholm. Även vid denna tidpunkt befann jag mig i en stressad period av livet. Samma dag på natten vaknade jag av kraftig tinnitus, till min stora besvikelse. Jag hade inte trott att jag kunde få det av att lyssna på ljudfilen. Jag fråga mig själv: Hade jag lyssnat för länge? Det blev nog totalt 1,5 timmar från start- till slutdestination. Var det det relativt höga bruset runtomkring som tvingade mig att fokusera extra mycket på ljudet i hörlurarna? Eller var orsaken det plötsligt höga ljudet i lurarna vid cirka 2-3 tillfällen i bilen till färjan? Jag kunde inte säkert veta, men tinnitusen var ett faktum och jag fick nästan panikkänsla de första dagarna. Vartefter klingade ljudet gradvis av, men det tog säkert flera månader, kanske ett halvår. Jag upplevde nog ett lågt svagt sus i minst ett år efteråt.

Tredje gången som tinnitusen kom var nog inte så lång tid efteråt, kanske ett par år. Det var kring år 2020 och jag stod och lagade mat och hade mina ”over-ear”-hörlurar på mig. Det var inte ovanligt att jag lyssnade på någon ljudfil eller musik när jag lagade mat eller diskade. Jag brukade även lyssna så fort jag gick ut på en promenad i skogen. Mina öron var vana vid hörlurar, men samtidigt hade jag nog en högre stressnivå, som mamma och egenföretagare. När jag lyssnade på ljudfilen (denna gång i form av en persons röst från en inspelad online-konferens), och samtidigt rörde om i grytorna på spisen, höjdes plötsligt ljudet tvärt, igen på grund av dålig ljudinspelning. Istället för att rycka av mig lurarna tänkte jag att volymen säkert går ner till det normala inom ett par sekunder, och mycket riktigt gjorde det så. Jag tänkte också att jag kunde blockera bort ljudet mentalt och ”stå ut” i 2-3 sekunder, utan att det skulle hända något med min hörsel. Men, det var nog inte en så klok idé. På natten vaknade jag, igen av ett högt elektriskt susande i huvudet. Tinnitusen hade kommit tillbaka och det var lätt att bli efterklok även denna gång: Varför skulle jag lyssna på ljudfiler när jag lagade mat? Och varför tog jag inte bort hörlurarna från öronen så fort det höga ljudet kom? Denna gång kvarstod tinnitusen i flera månader, kanske längre. Jag kan inte säkert säga när den ”nästan” försvann men tyvärr har jag haft ett svagt susande ljud i huvudet sedan dess. Efter en tid var ljudet dock inget som störde mig längre och jag tänkte mest på det inre ljudet när jag lyssnade på musik innan jag skulle somna.

Fjärde gången, för knappt två veckor sedan, drabbades jag igen. Denna gång skulle man kunna kalla det ”förstärkt tinnitus”. Jag stod och diskade samtidigt som jag lyssnade på en ljudfil (en ljudbok denna gång). Plötsligt, helt oväntandes, gick volymen på telefon upp till maxnivå. Jag hade inte rört på någon knapp och tror inte heller att jag kan ha kommit åt volymknappen av misstag. Telefonen låg platt mot kroppen i köksförklädets stora framficka. Så fort jag uppfattade det plötsliga och mycket höga ljudet tryckte jag fort bort mina ”over-ear”-hörlurar från öronen (och bakåt mot nacken) med blöta diskhandskar. Jag minns inte om jag sedan tog upp telefonen och stängde av filen, eller om jag först tog av mig hörlurarna och därefter stängde av ljudfilen. Men jag bör ha fått bort ljudet från öronen på cirka 2-3 sekunder. Jag hade dock upplevt en ”ljudchock” igen. Återigen var det ett plötsligt högt ljud i hörlurarna som triggade och genererade tinnitusen. Att man inte lär sig av sina misstag! Känsligheten för stress var även denna gång förhöjd. Jag var även mer ljudkänslig än vanligt, vilket jag till exempel märkte när tv’n sattes på. Detta borde ju har varit en varningssignal. Så, istället för att lyssna på ljudboken borde jag bara tillåtit mig att fokusera på disken och låta mina öron få vila. Minuterna och timmarna efter själva ljudchocken hörde jag inget förhöjt eller nytt ljud i huvudet. Jag testade direkt genom att hålla mina händer för öronen, men jag kunde inte uppfatta någon skillnad från innan händelsen. Jag tog en promenad och testade igen med händerna på öronen, men hörde fortfarande inget särskilt ljud i huvudet (förutom det låga susandet som kvarstått sedan förra gången tinnitusen uppstod några år tidigare). Jag kände mig lite tryggare och hoppades att det inte hade skett någon skada. Jag hade dock känt en sorts smärta i öronen (motsvarande cirka 4 av 10 på en smärtskala) direkt efter att det höga ljudet uppstod, men smärtan klingade av efter någon minut. Min man hade direkt efter händelsen fått testa att lyssna på samma höga maxljud med hörlurarna (samma ljudfil) en bit utanför öronen och han hade försäkrade mig om att det inte var ett särskilt högt ljud. Han menade att det nog inte var någon risk för varken hörselskada eller tinnitus. Men, kvällen kom och jag upplevde ett lätt förhöjt susande innan jag skulle somna. På natten vaknade jag och hörde ett markant förhöjt tinnitusljud. Åh suck, tinnitusen hade definitivt kommit tillbaka en fjärde gång. Nu var (är) ljudet ovanligt högt och direkt störande. Under de följande två veckorna sedan dess har ljudet stört mig varje dag, framförallt på kvällen vid insomning och på morgonen när jag vaknar. Värst har det varit när jag har vaknat på natten och ska försöka somna om igen. Då har ljudet påverkat mig så pass att jag fått svårt att somna om innan det är dags att gå upp.

Vad säger dagens forskning?

Det finns många teorier om varför tinnitus uppstår i relation till ljudpåverkan. Man talar om följande möjliga orsaker:

• En skada i hörselcellerna i öronsnäckan, som eventuellt även orsakar hörselnedsättning
• En skada eller kvarstående påverkan på nerven från innerörat till hörselcentrat i hjärnan
• En kvarstående påverkan inuti hörselcentrat i hjärnan, i form av överaktivitet och/eller cellminne

Många forskare talar om en kombination av den första och tredje orsaken (se KI, 2023). Samtidigt finns andra studier som talar för att tinnitus inte behöver bero på någon skada på varken hörselcellerna eller hörselnerven. Vissa personer som drabbats av tinnitus har varken upplevt särskilt högt ljud eller annan känd skada på innerörat och uppvisar heller inte någon hörselnedsättning, till exempel efter en period av mycket hög stress. På internet påtalas vidare en studie där hörselnerven klippts av hos tinnitus-drabbade personer men att tinnitusen trots detta kvarstod (se videon). Ytterligare tinnitusforskning betonar betydelsen av samspelet mellan hörselcentrat och andra centra i hjärnan, framförallt det limbiska systemet som hanterar våra känslor, rädslor och ”primitiva reaktioner”. Kanske kan själva chocken av ett plötsligt högt ljud bidra till tinnitusens uppkomst? Det finns även andra orsaker till tinnitus, som inte tas upp här (se till exempel 1177.se).

En sak är i alla fall säker: tinnitus tycks kunna uppstå som ett resultat av tre samverkande faktorer, dvs:

1. En underliggande fysiologisk känslighet för ljudintryck hos personen (tidigare kallat ”glasöron”). Om vi alltid mått relativt bra och inte upplevt någon särskild stress i livet kan denna känslighet vara väl maskerad, kanske till och med okänd för oss.
2. En tillfälligt förhöjd inre psykiskt stressnivå (av varierande orsak), dvs ett förhöjt ”inre beredskapsläge”, vilket skapar en ökad känslighet för plötsliga ljudintryck och andra oväntade starka yttre stimuli. Den förhöjda känsligheten kan även bero på en depression, sorg, trötthet, utmattning eller ett tidigare trauma av något slag.
3. En trigger i form av ett plötsligt starkt ljud, alternativt en långvarigt hög ljudnivå (t ex under några timmar), vilket ger upphov till en påverkan på hörselsnäckan, hörselnerven och/eller hörselcentra, med kvardröjande ljudeffekt som resultat.

Hörselskadades Riksförbund skriver följande om tinnitus och starkt ljud:

Om du har fått tinnitus av starkt ljud: Till exempel efter en konsert eller efter att ha lyssnat länge på musik/dataspel med hörlurar? Eller efter att ha klippt gräsmattan utan hörselskydd? Då är ljudet en varningssignal som talar om att din hörsel är överansträngd. Du behöver ta en ljudpaus, och låta hörseln vila och återhämta sig. Ljudet brukar försvinna eller dämpas efter några dygn, men det kan också ta flera veckor innan det känns som vanligt igen. I vissa fall blir ljudet svagare, men går inte helt över. Då har du fått en bullerskada. (HRF, 2024)

Hörselskadades Riksförbund skriver vidare om hur förhöjd stress under en period kan utlösa tinnitus:

Om tinnitus har kommit smygande: Tinnitus kan dyka upp under perioder av livet då vi har det jobbigt och stressande. Kanske när vi sover dåligt, jobbar för mycket eller drabbas av sjukdom eller familjeproblem. Då hjälper det ofta att se över livssituationen. En sund livsstil utan stress, med motion, sömn och balans mellan arbete, familj och fritid brukar minska besvären. Ta hand om dig själv! (HRF, 2024)

Vad kan du själv göra?

Hörselskadades Riksförbund listar åtta saker som du själv kan göra för att lindra din tinnitus, vilka du finner på denna sida. Bland annat betonar de: att slappna av, ta hand om sig själv, lyssna till sig själv, bli vän med sin tinnitus, prova att maskera ljudet, tala med andra, mm.

Det finns även många videos på Youtube som tipsar om olika övningar som man kan prova. Förvånansvärt många skriver nedanför i kommentarsfälten om att deras tinnitus har försvunnit eller blivit markant bättre. Detta känns både hoppingivande och tröstande, för mig och säkert alla andra som drabbats. Det gäller att ha tålamod och vänta ut ett minskat ljud, i och bästa fall en naturlig tystnad. Förhoppningsvis blir det inte permanent denna gång heller. Och kanske lär man sig av sina egna misstag, dvs att inte ta risken med att lyssna på hörlurar då man är extra ljudkänslig under en period… (Även långvarigt lyssnande i hörlurar, dvs många timmar i sträck varje dag, skulle kunna öka risken för tinnitus, framförallt om ljudet är lite för högt.)

Tinnitus som en väckarklocka

Forskningen kring tinnitus pågår flitigt. Idag är det många som antingen har haft eller fortfarande har tinnitus och är angelägna om att forskarna ska hitta orsakerna och effektiva botemedel. Än så länge kan man bara prova de råd som finns och försöka att inte få panik eller fokusera alltför mycket på ljudet i huvudet, samt att vänta och hoppas att det ska ge med sig med tiden. Klokt är nog att avstå från risken att uppleva (plötsligt) höga ljudintryck och även ta en paus från sina hörlurar under de följande en till två månaderna, eller tills den inre stressnivån och förhöjda ljudkänsligheten gett med sig.

Kanske får vi oss en lärdom om vikten av att TA HAND OM våra öron och VILA dem från specifika yttre ljudkällor varje dag, när vi får möjlighet. Kanske har du, liksom jag, en förkärlek för att lyssna på ljudböcker, musik och annan intressant ljudstimulans; vi behöver då särskilt påminna oss om att man faktiskt inte behöver vara stimulerad hela tiden utan mår bra av att vara lite uttråkade ibland! Att ta en promenad i tystnad, att diska och laga mat utan ljudstimulans, och att koppla av i soffan utan något annat än bara ”varandet” är nog extra viktigt om vi haft eller har tinnitus. Tinnitusen blir då en väckarklocka som kan göra oss ännu mer motiverade att förändra våra tanke- och livsmönster mot mer hållbara och hälsosamma sådana. Och, glädje och stimulans kan ju faktiskt upplevas under tystnad, eller i alla fall utan hörlurar…

Varmt välkommen att höra av dig till mig/Anna om du vill tala om din tinnitus och/eller om hur du kan sänka stressen i ditt liv. (Jag nås via kontaktsidan eller direkt via MindShift Coachings hemsida här.)

Författare: Anna Brismar (2024)